Jag känner mig fan rätt bra på engelska när jag tittar på den här videon....

Det borde vara obligatoriskt för alla över 70 att göra en omprövning av sitt körkort. Helt jävla livsfarliga ligister som har reaktionsförmåga som en 3-åring. De som säger att de har varit på gränsen till död är ingenting jämfört med vad jag var med om förra veckan.

Jag och Max var på besök i Motala och då skulle farmor och hennes sambo hämta oss i Linköping. Perfekt tänkte vi, men jävlar vad jag ångrade mig när vi åkte fram i 130 på en slingrig 70 väg. Det var bäcksvart, dimmigt, regnade och var sådär 1 plusgrad, dvs värsta tänkbara vädret att köra i och varvmätarn låg på stadiga 3500 varv. Vid varje kurva bad jag en bön till gud, (fatta hur desperat jag var), om att bilen skulle hålla sig på vägen. Man tycker ju att gamlingar borde vara bra på att lugna ner oroliga själar, men inte fan blev jag mindre rädd när Bebbe (farmors sambo) utbrister:
- Jag ser faaan inte ett skit! Var går vägen?
och trycker till gasen ytterligare...

Det var defintivt de läskigaste 30 minuterna av mitt liv. Never again....

Hör o häpna, men jag är faktiskt vaken, trots att jag är sjuk. Tänkte ta en mysig morgon framför tvn (för de händer ju aldrig annars) och gissa vem som är på tv? Marcus Fagervall! Alltid trevligt att vakna med en vacker syn :) Hörru Marcus, dumpa flickvännen så går vi o jufsar (hörde du Niklas, jag sa jufsa).

Fuck... jag fick nyss en sorgsen känsla. Det är bara 18 dagar kvar tills jag och Blondie lämnar Sverige. Har aldrig tänkt på något annat än hur roligt och skönt det kommer bli att vara bortrest. Nu inser jag hur mycket jag kommer sakna en del människor. Börjar tänka tillbaks på gamla minnen och komiska ögonblick som jag har haft här med alla underbara kompisar och min familj. Hur fan ska jag klara mig utan Malin!? Vi har varit bästa kompisar sen vi föddes och även fast vi inte umgås sååå ofta så vet man ändå att hon alltid finns där i närheten, men nu.. vafan gör jag nu? Malin... följ med! :D

och Jasmine... alla våra galna resor, fester, efterfester, pluggnätter med chips, cola, marabou-daim och vid speciella tillfällen veva dippen (som du senare spyr galla av), de skulle ta minst ett år att berätta allt. Helt sjukt vad vi är dumma i huvudet. Det började väl med Bålsta för ett antal år sedan? Shit. Nostalgisk jag blir, haha.

Tur att internet finns nu för tiden, so we'll keep in touch :) 8 månader går fort...